Jag hatar denna lägenheten, jag hatar att vara här, jag hatar att vara själv!

Just nu vill jag ha en kaffekompis o ngn att snacka med!

Någons axel att gråta ut på..

Hatar att vara ensam, önskar man kunde ha en sambo utan massa krav..

En människa som bara fanns där o inte mycket mer..

Hugo är trött men för tidigt för honom att sova.

Han ska till dagis imorgon och under tiden ska jag städa städa o städa!!

Nej nu ska jag fixa lite kaffe..

Soo looong!

Efter det jag fått veta känns det lättare...

DET KOMMER TA LÅÅÅÅÅNG TID ATT GLÖMMA!!!

Fan vad allt är hemskt, jag känner mig hemsk!

Jag mår fruktansvärt dåligt över detta!

Det gick bra hemma hos syster, där var jag i andra tankar men nu, nu när jag e hemma.. FYFAN rent ut sagt.. :'(

Jag vill ju vara med dig men varför går det då inte??!!

Jag vill inte vara med dig pga (ja du vet) :'(

Hur fan ska jag ta mig igenom detta??

Allt är borta, ett helt år är borta ovch kommer troligtvis aldrig mer tillbaka, alla minnen, allt påminner om dig!

JAG MÅSTE FLYTTA!!!!

Jag kan inte vara här, måste bort!

Just nu känner jag mig så liten så de känns inte ens att jag existerar!

Var är alla mina vänner nu?

Nej usch.. jag vill flyy.. långt bort.. men var? vart ska vi ta vägen? Nej fy...

Hur gör man??

Jag har aldrig gjort såhär förr, när det tog slut i mitt förhållande innan detta kändes enkelt.. för enkelt..

Jag älskar dej och vet fan inte vad jag ska ta mig till!!

Hejdå!